Idag är jag jävligt stolt över att ha tagit emot en ny boende helt själv. Kopplat in larmklocka och fyllt i papper och sånt. Pratat med anhöriga. Så har jag skött hela avdelningens mediciner också. Vi jobbade två vikarier och hade askul. Det är när det blir lite och bita i som det blir kul, som att man klarar det, men får kämpa lite för det. När man är två vikarier är det inte lika lätt att bara fråga någon, utan man får lösa allt själv. kul kul .

Med Sota är allt som vanligt. Idag hoppade hon upp på köksbordet när jag och mamma åt. Som en äkta klickertränare ignorerade jag naturligtvis bara det dåliga beteendet och åt vidare . Igår hittade hon en plastburk med lite foder i en väska på mitt rum och strimlade locket och åt upp maten.

Hon kämpar för sin mat annars också. Vi tränar uthållighet, och på att göra två-tre moment i rad innan belöning. Sota är löjligt duktig och jag blir glad! Hon springer fort som tusan till sina externbelöningar, och testar att äta dem med en tennisboll i munnen. Vi ska (äntligen) tävla appellspår och jag har fått lite eld i baken typ.

Vi kämpar med att få till framförgående, budföring, apporteringsfart och nya tricket är att göra kullerbytta. Jag har inte kommit långt alls, just nu ser det mest ut som att hon luktar sig i armhålan .